Det osympatiska med Hanne Kjöller

Är att hon så gott som alltid sparkar nedåt. Jag brukar tänka att jag gillar skribenter som kan formulera sig skarpt även om jag inte alltid håller med om det de skriver. Men med Hanne Kjöller är det svårt. Hon är visserligen bra på slagfärdiga skarpa formuleringar men det är allt som oftast självrättfärdigt, insiktslöst och nedlåtande. I fredags gick hon till exempel i taket för att en mamma med någon form av problematik fått hjälp av kommunen med att följa sin son till fotbollsträningen. Hanne Kjöller menar att detta utarmar skattemoralen och att vänsterns vision om en stor offentlig sektor skapar ett iskallt samhälle där människor förlitar sig på den samhälleliga omsorgen och slutar bry sig om varandra. Behov av barnomsorg på obekväm arbetstid tycker hon t ex att vi borde lösa genom att lämna barnen hos grannen istället för att kommunen ska erbjuda nattis.


Och visst är det toppen
om man har ett socialt nätverk i form av vänner, släktingar och grannar som kan hjälpa till – jag tror knappast att någon är ”emot” det. Men nattis behövs ju för dem som inte har det stödet omkring sig. Det är också troligt att de som verkligen skulle behöva nattis dvs skiftarbetande ensamstående mammor är de med minst socialt kapital. Det finns ett tydligt samband mellan klass och socialt kapital, ensamstående föräldrar är ofta mycket ensammare än gifta medelklassmammor.

”Inför mina arla morgonjobb har jag regelmässigt burit in sovande barn till någon av grannfamiljerna. Där har så småningom frukost ätits och sedan har jag eller någon annan tagit ett eller flera barn till dagis och skola.” skriver hon och tycks som vanligt utgå från att alla har det likadant som hon. Det är högermänniskornas vanligaste retorikgrepp. Att utgå från sin egen förträffliga verklighet och applicera den som lösning på alla andras problem.

Hon raljerar vidare: ”Aldrig i livet, skrev en mamma till mig efter artikeln, att jag skulle lämna mitt barn till en granne. Men att sätta ungen i knät på en kommunal tjänsteman var tydligen helt oproblematiskt.” Visst, kommunal tjänsteman låter ju mer slagfärdigt än förskollärare, vilket är det hon menar. Med tanke på att mina grannar oftast bestått av urgamla tanter, alkade fotbollshulliganer och portföljkillar man knappt sett skymten av så skulle jag nog också hellre satt min unge i knät på nån ”kommunal tjänsteman” än att ringt på hos någon av dem för att be dem ta hand om mitt barn, det hade faktiskt känts ytterst märkligt att be nån av dessa om en sådan tjänst. Bara det att tro att bara för att man har barn så bor man automatiskt i ett område befolkat av massa andra trevliga barnfamiljer, är så sjukt världsfrånvänt att jag inte orkar.


Tror nog alla är
överens om att praktisk solidaritet i vardagen är något bra. Däremot tror jag inte att en väl utbyggd välfärd står i vägen för detta – tvärtom! Studier visar att ju jämlikare ett samhälle är desto högre blir förtroendet mellan människor, desto mer benägna blir vi att hjälpa varann medan sociala ojämlikheter leder till det motsatta, vi blir misstänksamma och fientligt inställda till varann.

Så nej, Hanne Kjöller, det är inte iskallt eller på något sätt omoraliskt att se till så att ett barn från ett dysfunktionellt hem kan gå kvar på sin fotbollsträning. Det är så ett välfärdsamhälle ska fungera. Det ska se till så att även barn utan resursstarka föräldrar kan vara med. I ett välfärdsamhälle ska inte barnen straffas för sina föräldrars tillkortakommanden. Det iskalla vore att låta honom hamna utanför på grund av mammans problem, att rycka på axlarna och säga ”sorry, det är inte vårt problem, din mamma får helt enkelt skärpa sig.”

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>