Sluta låtsas som att vi fattiga inte finns

Artikel publicerad på SVT Debatt februari 2011

För fyra år sedan skrev jag en text i ETC om hur det var att vara ung pank ensamstående mamma. Utgångspunkten var en konsumtionskritisk bok som jag till vissa delar störde mig på. Jag skrev att den övre medelklassens eventuellt dåliga samvete för överkonsumtion var ett problem som var rätt fjärran för mig, som inte hade råd att konsumera något onödigt överhuvudtaget.

”Men det är väl ingen rättighet att kunna konsumera”, undrade någon då. Nej förvisso inte, ibland känns det snarare som en skyldighet, den som inte kan konsumera alls blir nästan identitetslös.

Nu är fattiga familjer åter på tapeten i och med Rädda Barnens rapport ”Barnfattigdomen i Sverige”. 220 000 barn lever i fattigdom. För många av de familjerna handlar det inte om att behöva avstå från ”normal” konsumtion (vilket jag fortsätter hävda är stigmatiserande, även om det inte är en grundläggande rättighet att shoppa) utan om att inte ha pengar till mat och räkningar.

Så fort detta kommer på tal är det genast någon som invänder att ingen svälter ihjäl i Sverige, och att det minsann ser mycket värre ut på andra håll i världen. Naturligtvis är det så. Det går alltid att hitta dem som har det värre. Men betyder det att vi ska blunda för de problem som finns här? Att vi som är fattiga fast vi bor i ett rikt land bara ska hålla käften och vara glada över att vi inte svälter ihjäl?

Jag tycker inte det och därför skriver jag nu detta, även fast jag hade tänkt låta bli. Jag hade en halvfärdig artikel som jag hade tänkt skicka till någon debattsida. Samtidigt var det något som hindrade mig, det kändes som att någon annan än jag borde ta den platsen. Det kändes som att impulsen att alltid ta ett steg fram och bara ”här är jag, kolla på mig” borde tryckas ner. Men jag kan bara inte låta bli att yttra mig om detta. För när jag läser i tidningen och hör folk säga i TV att fattiga människor egentligen inte finns i Sverige vill jag sticka mitt kontoutdrag under näsan på er och skrika ”vad fan är det här då!”. Jag vill att vi ska prata siffror, pengar. Jag vill att ni ska veta exakt hur lite jag har att försörja mig och min sjuåriga dotter på varje månad. Jag vill att ni ska veta hur det känns att säga ”nej vi kan inte baka idag för jag har inte råd med ingredienser, vi bakade ju förra helgen” till sitt barn som kommer med förslag på lördagsaktiviteter.

När man pratar om vilka som är fattiga brukar man nämna de som är nyanlända till Sverige och eller saknar utbildning och är fast i bidragsberoende. Inget av detta stämmer på mig. Jag har högskoleutbildning. Jag har jobb. Lik förbannat behövde jag ta pengar från min dotters sparkonto (nej, det finns inte mycket där men jag försöker åtminstone spara till hennes framtid) för att kunna köpa SL-kort den här månaden.

Men trots min extremt usla ekonomi – senaste nettolön: 7 645 kronor, så är jag medveten om att jag har en massa privilegier som finns där oavsett hur tunn eller fet plånka jag har. Nu kanske det här låter som att jag har hakat på samtidsfenomenet att vägra erkänna sig som svag, typ ”jag kanske är fattig men jag är minsann inget offer”. Det är inte så jag menar. Jag menar det där med att ha vuxit upp i ett hem där det visserligen inte fanns pengar i överflöd men däremot överfulla bokhyllor. Och det där med att ha gått en utbildning och jobbat med saker som har fått mig att tycka att jag har en självklar rätt att ta plats och uttrycka mina åsikter.

Klass handlar ju som alla vet om oerhört mycket mer än pengar. Men även om jag har ett överskott på kulturellt kapital så förändrar det liksom inte det faktum att jag fick avstå från tvättmedel och schampo på Ica idag eftersom jag måste prioritera saker man kan äta.  Jag vet inte vad ni som menar att det inte finns fattiga i Sverige tänker, men jag känner mig i alla fall jävligt fattig när jag inte ens har råd med tvättmedel.

Fattigdom är ett tillstånd, inte en egenskap. Vi som är fattiga är inte en homogen massa som man behöver tycka synd om. Vi är individer som alla har olika anledningar till att vi är där vi är. Vissa av oss kanske har gjort ”fel” val någon gång i livet, vissa har hamnat här just för att de aldrig har haft något val. Ni får gärna tycka att jag få skylla mig själv (jomen det är lugnt, jag bjuder på den.) Ni får gärna tycka att jag borde sluta gnälla. (Det kommer jag dock aldrig att göra.) Ni får tycka precis vad ni vill så länge ni bara erkänner att vi faktiskt finns.

Självklart finns det många som är mycket mer utsatta än jag, som inte har något nätverk, som inte kan språket, som inte är i närheten av det jag har. Det är klart att de fattiga barnen i Sudan eller Rumänien har det värre än mitt barn. Det är väl ingen som ifrågasätter det men det tar inte heller ifrån mig eller någon annan rätten att säga att det här suger. Att så här skulle vi inte behöva ha det. Inte i ett välfärdsland som Sverige.

Vi skulle till exempel kunna höja bostadsbidraget och underhållstödet. Vi skulle kunna erbjuda barnomsorg på obekväm arbetstid. Vi skulle kunna låta oss som jobbar på bemanningsföretag ha rätt till a-kassa mellan uppdragen. Många av oss jobbar nu ofrivillig deltid och har varken rätt att stämpla upp till heltid eller få ut någon ersättning de dagar vi inte har jobb (vilka blir ganska många om man som jag jobbar inom skolan och blir utan försörjning varje jul-sport-påsk-höst– och sommarlov, röda dagar och klämdagar.) Eftersom vi inte är helt och hållet arbetslösa anses vi inte stå till arbetsmarknadens förfogande och har därför inte rätt till a-kassa.

Vi skulle kunna ha låtit bli de där skattesänkningarna som skedde på bekostnad av trygghetssystemen. Vi skulle kunna låta sjuka få sjukersättning istället för att behöva söka socialbidrag. Vi skulle kunna höja taket för a-kassan så att det inte som nu, är 80 procent av 18 000 som är högsta möjliga ersättning. Vi skulle kunna höja golvet i föräldraförsäkringen så att det inte som nu är 180 kronor om dagen.

Framförallt tycker jag, till skillnad från debattörerna på högerkanten att vi kan börja med att erkänna att det visst finns fattiga människor i Sverige.

Läs fler av mina artiklar här

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>