Den stora konspirationen

Krönika publicerad i ETC april 2007

Då och då förs det fram kritik över hur samhället behandlar frånskilda pappor. Nu senast var det tidningen City som blåste liv i myten om hur ett ondskefullt nätverk av kvinnor hindrar ”rättslösa” pappor från att träffa sina barn.

Lars Petersson, initiativtagare till föreningen Pappaliv får oemotsagd beskriva hur hans ex-tjej tillsammans med familjerätten, ”90 procent av dem som jobbar där är kvinnor”, (som att det automatiskt skulle innebära att de diskriminerar män) har stått i vägen för hans umgänge med dottern.

Peterssons ex ville inte ha gemensam vårdnad för att det ”var pengar i det här för henne”, säger han och får det att låta som att mamman ville ha sitt barn boende hos sig bara för att kunna tjäna en hacka. Så vitt jag vet är det inte många som lyckats blir rika på att roffa åt sig föräldrapeng eller underhåll.

Det är farligt att missbruka ord. Innan man börjar yla om att pappor är rättslösa bör man åtminstone känna till att det inte, som man lätt kan få för sig när man läser artiklar som denna, är praxis att familjerätten ger kvinnan ensam vårdnad.

Kvinnojourerna kan med största säkerhet vittna om flera fall där pappan tilldelats vårdnaden trots att våld och sexuella övergrepp finns med i bilden.

City har en ruta med ”skräckexempel” på ogina mammor, bland annat en mamma som har gått under jorden med sina barn. Och vi förutsätts hålla med om att det är pappan som är rättslös. Men bland de kvinnor som varje år tvingas att gå under jorden med sina barn och därmed leva som flyktingar i sitt eget land, är det nog ytterst få som gör det av ren illvilja gentemot barnens far. Ofta är det jävligt välgrundade anledningar som tillexempel, våld, hot och incest, som leder till sådana desperata åtgärder.

Under artikeln om Lars Petersson publicerar City en krönika där Tina Lagerström upprörs över att kvinnor gynnas ”rakt igenom” när relationer spricker. ”Vad är det för rättvisa?” frågar hon. Det Tina Lagerström är så upprörd över är att barnbidraget automatiskt tilldelas mamman och att många minsann vägrar att dela lika trots att de har gemensam vårdnad. Detta ser hon som ett led i hur Sverige trots att vi är ett av världens mest jämställda länder dagligen diskriminerar pappor.

Men är det verkligen en stor orättvisa att vissa mammor inte släpper ifrån sig halva barnbidraget på 525 kronor?

Kvinnor tjänar mindre än män, kvinnor står för större delen av hushållsarbetet samt för större delen av de inköp av kläder, blöjor och välling med mera som barnbidraget är tänkt för. Att vissa mammor då tycker att de har rätt att behålla hela barnbidraget för sig själva kan jag inte se som det mest akuta jämställdhetsproblemet. (Vad sägs om att börja med att höja kvinnors löner och få till en rättvis fördelning av arbetet med hem och barn, samt få stopp på mäns våld mot kvinnor innan vi splittar på barnbidraget?)

Naturligtvis existerar det män som har behandlats felaktigt. Som utan godtagbar anledning har mist rätten att träffa sina barn. Men att som City helt okritiskt vinkla det utifrån Lars Peterssons ord om att pappor skulle vara ”fruktansvärt diskriminerade” är ändå att sakna sinne för proportioner.

Läs fler av mina artiklar här

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>